Skall det vara så här? Här ligger jag mitt på dagen, helt ensam i sängen. Jag känner mig så ensam. Ensam och övergiven. Ligger och tänker på livet. Tänker på allt som hänt och allt som kommer att hända. Blir det tillslut som man vill att det skall bli? Eller blir man besviken, lämnad och övergiven? Tänk om man hade ett sånt där helt problem fritt liv. Okej, ingen har väll ett sånt liv, men det finns nog dom som ett näst intill problem fritt liv. Det är i alla fall vad jag tror.
Tänk om jag inte hade Sleipnir. Vad skulle jag göra då? Visst jag skulle kunna vara en "vanlig" tonåring. Älska att festa och sånt. Men det är inte jag. Sleipnir betyder allt för mig. Vi är nog som drakarna & drakryttarna i Eragon. Dör den ena så dör den andra. Vi liksom hör ihop. Det skall alltid vara vi. Du & Jag. Jag & Du. Ingen får någonsin ta dig ifrån mig.
Jag har stora mål för oss. Och jag tror att du har det med. Jag känner det. Visst det blir inte alltid perfekt. Men när vi är tillsammans är vi verkligen som en.

Lämnar du mig tar du mitt hjärta med dig. Stannar du hos mig ger du mig anledning att finnas<3